Historiskt sett har elnätsföretagen dimensionerat elnätet efter den högsta förväntade belastningen. Detta har fungerat när flödet av el har varit relativt regelbundet och förutsägbart med hög andel planerbara energikällor.

Just nu pågår en omställning av vårt energisystem. Energiomställningen innebär att en högre andel variabel elproduktion tillförs elsystemet vilket ställer nya krav. För att möjliggöra energiomställningen behöver elsystemet bli mer flexibelt. En ökad flexibilitet kan minska behovet av att bygga ut elnätet för att öka kapaciteten, samtidigt som det kan bidra till att nya kunder i högre grad kan anslutas inom befintlig kapacitet.

Flexibilitetsresurser som distribuerad produktion, energilagring och efterfrågeflexibilitet kommer att vara en viktig tillgång för en effektiv drift av elsystemet och för dess utveckling.

Flexibilitet i elsystemet

Flexibilitet kan beskrivas som elsystemets förmåga att svara på förändringar som kan påverka effektbalansen samt inmatad och uttagen energi. Det är möjligheten att förändra användningen av elnätet jämfört med ett planerat tillstånd.

En flexibilitetsresurs är en resurs som kan variera sitt uttag eller inmatning av energi eller effekt och på så sätt leverera flexibilitet. Flexibilitetsresurser kan till exempel vara värmepumpar, elbilar eller olika typer av lager. Den flexibla resursen kan aktiveras genom direkt eller indirekt styrning. Flexibilitetsresurser kan i sin tur erbjuda flexibilitetstjänster.

Flexibiltetsresurser

Det finns flera olika typer av flexibilitetsresurser. Efterfrågeflexibilitet sker när slutkunden förändrar sin efterfrågan på el. Slutkunden kan få incitament att förändra sin efterfrågan utifrån olika signaler, som exempelvis priset på el.

Distribuerad produktion kan på motsvarande sätt erbjuda flexibilitet genom att variera produktionen av el som tillförs elsystemet. Energilager är en annan form av flexibilitetsresurs, som innebär att den slutliga användningen av el skjuts upp till en senare tidpunkt än produktionstillfället, men även omvandlingen till energi som kan lagras.

EU-regelverket om flexibilitetstjänster

Elmarknadsdirektivet (2019/944 (EU)) som är en del av EU-lagstiftningspaketet "Ren energi för alla i Europa" anger att medlemsstaterna ska tillhandahålla den nödvändiga rättsliga ramen som möjliggör för distributionsnätsföretag, i regelverket benämnt systemansvariga för distributionssystem (DSO), att upphandla flexibilitetstjänster.

Regelverket anger att flexibilitetstjänster ska anskaffas genom ett marknadsbaserat förfarande (Elmarknadsdirektivet artikel 31.7, 32.1 och 40.5 och elmarknadsförordningen artikel 13).

Direktivet ställer även krav på samordning och på utbyte av information mellan transmissionsnätsföretag, i regelverket benämnt systemansvariga för överföringssystem (TSO), och DSO.

Artikel 32 i direktivet handlar om incitament för användning av flexibilitet i distributionsnät. Enligt artikel 32.2 ska DSO:n, efter godkännande från tillsynsmyndigheten, alternativt tillsynsmyndigheten på eget initiativ, ta fram lämpliga specifikationer för de flexibilitetstjänster som ska upphandlas och även ta fram en katalog av lämpliga standardiserade marknadsprodukter, åtminstone på nationell nivå.

Specifikationerna av marknadsprodukter ska enligt artikeln, säkerställa ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energilagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering.

Implementering i svensk rätt

Implementering av artikel 32.2 i elmarknadsdirektivet har genomförts bland annat genom bestämmelser i ellagen (1997:857) och förordning (2022:585) om elnätsverksamhet.

Distributionsnätsföretagen är skyldiga att ta fram specifikationer för de flexibilitetstjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster, enligt 10 § förordningen (2022:585) om elnätsverksamhet. En marknadsprodukt, eller flexibilitetsprodukt ska utformas för att motsvara ett faktiskt behov för köparen av flexibilitetstjänster.

Distributionsnätföretagen ska lämna specifikationerna för flexibilitetstjänster och för marknadsprodukter till Ei för godkännande och offentliggöra en förteckning av marknadsprodukterna efter att Ei har godkänt dem. Ei ska godkänna sådana specifikationer och marknadsprodukter om de säkerställer ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av berörda marknadsaktörer.

Framtagande av produktkatalog

Enligt Ei:s bedömning bör de systemansvariga samverka brett och på ett transparent sätt vid framtagandet av specifikationerna och de kommande flexibilitetstjänsterna.

Framtagandet bör ske i nära dialog med systemansvariga för överföringssystem, men även med andra grupper såsom aktörer som kan komma att tillhandahålla flexibilitetstjänster, stora elkunder, producenter och små aktörer på marknaden. Alla berörda systemanvändare bör komma till tals i processen med framtagandet av specifikationerna.

Vid frågor