2023-12-08 14:17:23
Oberoende aggregatorer
En aggregator är en särskild aktör på elmarknaden som samlar ihop flera flexibla resurser och paketerar dessa till större enheter som i sin tur kan säljas på elmarknaden.
För att säkerställa att aggregatorer deltar på marknaden på ett effektivt sätt, och på likvärdiga villkor som andra aktörer, har EU beslutat om vissa gemensamma regler för hur aggregatorer ska kunna agera på elmarknaden.
För en kund med små flexibla resurser kan det vara utmanande att erbjuda flexibilitetstjänster på elmarknaderna
Aggregeringstjänster är en viktig funktion som möjliggör för kunder att delta på elmarknaden och till exempel bidra till att elnätsföretagen kan hantera elsystemet mer effektivt, något som i sin tur kommer kunderna till del.
Aggregatorn kan genom att erbjuda sådana tjänster på olika marknader minska behovet av produktion av el vilket leder till ett mer samhällsekonomiskt och, i de fall fossila alternativ kan undvikas, ett mer klimatvänligt elsystem.
Gemensamma regler för hur aggregatorer ska agera
För att säkerställa att aggregatorer deltar på marknaden på ett effektivt sätt, och på likvärdiga villkor som andra aktörer, har EU beslutat om vissa gemensamma regler för hur aggregatorer ska kunna agera på elmarknaden.
Enligt elmarknadsdirektivet ska en aggregator på ett icke-diskriminerande sätt ha tillträde till alla marknader utan att behöva medgivande från kundens befintliga elleverantör eller annan marknadsaktör, det vill säga att aggregatorn ska kunna verka oberoende.
En kund ska därmed kunna välja en aggregator oberoende av sin befintliga elleverantör. Direktivet kräver också att en aggregator ska vara ekonomiskt ansvarig för sina obalanser, det vill säga för de obalanser som aggregeringen kan orsaka andra aktörer på marknaden.
Under våren 2021 lämnade Energimarknadsinspektionen (Ei) rapporten Oberoende aggregatorer - Förslag till nya regler för att genomföra elmarknadsdirektivet till regeringen med rekommendationer på hur EU-regelverket om oberoende aggregering bör genomföras i ellagen. Rapporten innehåller förslag som möjliggör att aggregatorer kan agera oberoende, samtidigt som de tar ekonomiskt ansvar för de obalanser som de kan orsaka i systemet.
Nuvarande lagstiftning möjliggör inte oberoende aggregering
Idag behandlas inte aggregatorer uttryckligen i den nationella lagstiftningen. För att en aggregator ska vara ansvarig för de obalanser som den orsakar i systemet ska de enligt direktivet antingen vara balansansvarig aktör, eller delegera balansansvaret till en annan part.
Balansansvar definieras i ellagen genom att en elleverantör endast får leverera el i uttagspunkter där någon har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i uttagspunkten (8 kap. 4 § första stycket).
Enligt nuvarande lagstiftning kan en kund i praktiken endast ha en elleverantör per anslutningspunkt. En aggregator skulle därför behöva ta ansvar för hela elleveransen i kundens anslutningspunkt för att kunna ta ekonomiskt ansvar för den flexibla resurs som aktiveras. Detta är inte i linje med direktivets krav på att kunder ska kunna sälja aggregeringstjänster oberoende av sin befintliga elleverantör.
Alternativet är att aggregatorn upprättar avtal med den aktör som är balansansvarig i var och en av sina kunders anslutningspunkter, men detta alternativ kräver medgivande från andra marknadsaktörer och kan därför inte uppfylla direktivets krav på oberoende.
Skapa förutsättningar för oberoende aggregering
Ei har föreslagit två kompletterande alternativ för att skapa förutsättningar för oberoende aggregering.
Den nuvarande lagstiftningen behöver anpassas för att möjliggöra oberoende aggregering i enlighet med direktivet. I rapporten till regeringen presenterar Ei lagförslag som möjliggör två alternativ för oberoende aggregering där aggregatorerna är ekonomiskt ansvariga för sina obalanser, samtidigt som kunden har möjlighet att välja en aggregator oberoende av sin befintliga elleverantör.
Det har varit viktigt att hitta alternativ som bidrar till en nordisk harmonisering av regelverket, och alternativen är baserade på resultat från en nordisk studie som genomfördes i samarbete med de andra nationella tillsynsmyndigheterna i NordREG.
NordREGs webbplats (nordicenergyregulators.org)
Länk till annan webbplats.
Alternativ 1 - Mer än en balansansvarig per anslutningspunkt
Det första alternativet är att möjliggöra för mer än en balansansvarig i samma anslutningspunkt. I detta alternativ delas både elleveransen och balansansvaret i två delar, där en del består av den flexibla resursen som styrs av aggregatorn, och en del består av den återstående lasten.
Till exempel kan en aggregator ansvara för elleveransen till, och aggregering av, laddning av en elbil, medan kundens befintliga elleverantör ansvarar för elleveransen till resten av hushållet.
Genom en tydlig uppdelning av balansansvaret för respektive del skulle aggregatorns aktivering av den flexibla resursen inte orsaka obalanser för någon annan balansansvarig part än den som aggregatorn själv har ett avtal med alternativt om aggregatorn själv är balansansvarig.
Alternativet innebär att det skulle finnas behov att kunna särskilja den del av elleveransen som aggregatorns elleverantör ansvarar för från den del av elleveransen som den befintliga elleverantören ansvarar för.
Ett sätt är att använda elmätare bakom den mätare som mäter i anslutningspunkten. Ett pilotprojekt i Danmark har visat att en lösning med separata elmätare för till exempel laddning av elfordon kan ge data som är av tillräcklig kvalitet för att användas för avräkning av separata förbrukningsenheter.
Alternativ 2 - Modell för ekonomisk kompensation
Det andra alternativet är en avräkningsmodell för ekonomisk kompensation mellan berörda parter. I detta alternativ skulle den befintliga balansansvariga aktören i anslutningspunkten stå kvar som den enda balansansvariga.
Aggregatorns aktivering kan i vissa fall leda till obalanser för den balansansvariga. Ett sätt för aggregatorn att ta ekonomiskt ansvar för dessa obalanser är genom en kompensationsmekanism.
Direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att införa en kompensationsmekanism, så länge den inte orsakar olämpliga hinder för marknadstillträde, inte överkompenserar och är icke-diskriminerande.
Det finns flera sätt att organisera en modell för ekonomisk kompensation och det finns exempel från andra länder där detta redan är genomfört. Ett sätt kan vara att en central aktör organiserar kompensationerna, vilket till exempel har genomförts för små anslutningar i Frankrike, både för balansering och på grossistmarknaden, samt i Belgien för balansering.
Alternativen kompletterar varandra
Ei anser att båda alternativen bör införas i den svenska lagstiftningen eftersom de kompletterar varandra och att de är lämpade för aggregering av olika typer av flexibla resurser, till exempel beroende på om en flexibilitetsresurs aktiveras så ofta som dagligen eller om det handlar om ett fåtal tillfällen per år.
Att tillåta båda alternativen kommer dessutom att underlätta harmoniseringen med de nordiska och andra europeiska länderna.