När Europaparlamentet 2009 beslutade om det tredje inre marknadspaketet för gas, fastställde man även en process för att fram mer detaljerade regler, EU-förordningar inom utpekade områden.

Under flera år pågick en särskild lagstiftningsprocess som bland annat involverade EU:s lagstiftande institutioner, transmissionsnätsföretagen och de nationella energitillsynsmyndigheterna. Efter processen antogs förordningarna och de började gälla direkt i varje medlemsstat.

Illustration alla EU-förordningar gas

EU-förordningarna har olika detaljeringsgrad och i gasförordningarna finns ofta detaljerade krav på aktörerna. EU-förordningarna är bindande för medlemsstaterna och får därmed tolkningsföreträde framför nationell lag. Det innebär att enskilda medlemsstater inte kan utforma sin nationella marknad i strid med EU-förordningarna. Genom förordningarna kommer handeln med gas mellan regioner och medlemsstater att ske på liknande sätt och de aktörer som handlar med gas får hela EU som sin marknad.

All harmonisering kan emellertid inte ske på ett kostnadseffektivt sätt på kort sikt. Därför tillåter förordningarna i vissa fall en anpassning till regionala och nationella förhållanden, och ibland även undantag.

EU-förordningar för gas

De 5 gasförordningarna som har trätt i kraft avser både marknad och nät. För Sveriges del är det framför allt TAR och BAL som har lett till förändringar. CAM och CMP handlar till stor del om krav för sammanlänkningspunkter (punkter mellan två överföringssystem), något som saknas i Sverige. Därför är många av reglerna inte tillämpliga för Sveriges del.

Illustration Tabellikon gas

Namn på EU-förordning

I kraft

Balansering av överföringsnät för gas (BAL)  Ja
Gemensamma tariffstrukturer för överföring av gas (TAR)
Ja
Driftskompatibilitet och informationsutbyte (IO)  Ja
Mekanismer för kapacitetstilldelning i överföringsssystem för gas (CAM)  Ja
Tillträde till naturgasöverföringsnäten (CMP)
Ja

Intressanta länkar