EU-förordningar

EU:s medlemsstater har beslutat att skapa en gemensam inre marknad för el och gas. Det ska öka försörjningstryggheten, bidra till en hållbar energiförsörjning och stärka konkurrensen på el- och gasmarknaderna till nytta för Europas energikunder.

När det tredje inre marknadspaketet för el och gas antogs 2009, fastställdes även en process för att ta fram mer detaljerade regler, EU-förordningar (nätföreskrifter, nätkoder, och kommissionsriktlinjer), inom utpekade områden. Under flera år pågick en särskild lagstiftningsprocedur som bland annat involverade EU:s lagstiftande institutioner, transmissionsnätsföretagen, elbörserna och de nationella energitillsynsmyndigheterna. Under arbetet kunde marknadens aktörer vara delaktiga och lämna synpunkter. Förordningarna antogs sedan av Europeiska kommissionen och började gälla direkt i varje medlemsstat.

EU-förordningarna har olika detaljeringsgrad. I gasförordningarna finns ofta detaljerade krav på aktörerna medan det för el i huvudsak handlar om att peka ut inom vilka områden mer detaljerade metoder och villkor ska tas fram av transmissionsnätsföretagen och de nominerade elmarknadsoperatörerna, NEMO. I Sverige är det Ei som godkänner metoder och villkor.

Ei har, inom ramen för ACERs arbete, aktivt deltagit i dialogen om utformningen av EU-förordningarna. Ei, och övriga europeiska tillsynsmyndigheter, bistår även ACER i diskussioner med kommissionen och ENTSO-E/ENTSO-G (Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el och gas). Ei för också, inom ramen för NordREG (samarbetsorganisationen för de nordiska tillsynsmyndigheterna för el), en dialog om hur utformningen av EU-förordningarna kommer att påverka den nordiska marknaden.