Vad är en alternativredovisning?

En alternativredovisning ska göra det möjligt för oss på Ei att bedöma olika alternativs miljömässiga och ekonomiska konsekvenser. Vi ska pröva om den sökta ledningssträckan uppfyller kravet på den mest lämpliga lokaliseringen och om krav på annan lokalisering skulle vara oskäligt. Vid denna bedömning ska vi ta särskild hänsyn till nyttan respektive kostnaden för olika alternativ.

Alternativredovisningen måste möjliggöra för oss på Ei att göra en egen bedömning av om man som sökande valt det lämpligaste alternativet för ledningens sträckning och utförande (luftledning, mark- eller sjökabel).

Om en specifik miljöbedömning ska göras

Om länsstyrelsen har fattat beslut om att verksamheten kan antas få betydande miljöpåverkan (BMP), ska man som nätföretag göra en specifik miljöbedömning. Detta innebär att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla uppgifter om alternativa lösningar, det vill säga en alternativredovisning. Kravet framgår av 6 kap. 35 § andra punkten miljöbalken.

Det undantag som finns är att alternativ inte behöver redovisas om en alternativ lokalisering inte är möjlig. Ett exempel på en sådan platsbunden verksamhet är enligt förarbetena till lagen utvinning av en mineralfyndighet.

För nätkoncession för linje finns det i princip alltid alternativ för ledningar som ansluter exempelvis en vindkraftpark eller en annan planerad anläggning. Är anläggningen beroende av en ledning kan olika lokaliseringar av den planerade anläggningen vara en del av alternativredovisningen. Då görs en samlad bedömning av hela projektet.

Om verksamheten inte kan antas innebära betydande miljöpåverkan

Om länsstyrelsen har fattat ett beslut om att verksamheten inte medför betydande miljöpåverkan, så behöver man inte göra en specifik miljöbedömning. Det räcker då att man gör en liten miljökonsekvensbeskrivning. Vad som ska ingå i en liten miljökonsekvensbeskrivning får avgöras från fall till fall. Man måste som sökande ha med de upplysningar som behövs för att Ei ska kunna göra en bedömning av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten kan ge upphov till.

Läs mer på Naturvårdsverkets webbplats

Redovisning av alternativ

Alternativ ska redovisas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning. En längre ledning har vanligtvis fler potentiella sträckningar än en kort förbindelse. De synpunkter eller förslag på alternativ som framförts under samrådet bör utredas (jämför mark- och miljödomstolen 2012:5). Det är därför viktigt att man som nätföretag inte låst sig vid ett enda alternativ innan samrådet genomförs.
Mer information om korrekt samråd hittar du här

Vid redovisningen av alternativ i miljökonsekvensbeskrivningen bör man noga redogöra för alla de korridorer och alternativa sträckningar som avfärdats. Det ska finnas en utförlig beskrivning av de miljömässiga och ekonomiska konsekvenser som legat till grund för att man valt bort alternativen.

Det krävs också att man redogör för ett alternativt utförande enligt 6 kap. 35 § andra punkten i miljöbalken. Det innebär vanligtvis att man beskriver ledningens konsekvenser om den byggs som luftledning respektive markkabel. Alternativet ska redovisas i en realistisk sträckning, där man faktiskt skulle kunna genomföra det om inte konsekvenserna bedömts vara större än för det sökta alternativet.

Andrahandsyrkande

Det är nätföretaget som avgör vilken sträckning och vilket utförande man söker nätkoncession för. Ei tar sedan ställning till om ansökan uppfyller kriterierna i ellagen och miljöbalken, däribland lokaliseringsprincipen och kravet på bästa möjliga teknik. Ei kan antingen bevilja eller avslå den sträckning i det utförande som man ansökt om.

Om man som nätföretag inte är säker på att det sökta alternativet kommer att beviljas och kan tänka sig ett annat alternativ i andra hand, kan man yrka det i ansökan. I likhet med domstolsprocesser är det primärt förstahandsyrkandet som prövas, men istället för ett avslag som enda alternativ kan Ei pröva ytterligare en sträckning. Det krävs dock att båda alternativen är tillräckligt utredda för att vi ska kunna göra en likvärdig prövning av båda alternativens förenlighet med ellagen och miljöbalken.

Praxis

Mark- och miljödomstolen (MÖD) 2012:5, NJA 2009 s. 321.